Då har jag landat hemma i soffan efter en lång dag i Hallabro och i kallinge . Först blev jag hämtad vid tåget att Filip. 
Vi passade på att handla lite för att fixa ihop lite lunch åt mamma och oss. När vi väl kom upp så startade vi med att tilllaga lite . Bjöd även min syster Lillemo , så hon fick med lite i sig innan det var dags för henne att traska hem. 
Sedan kom Mockie en vännina till min moder . Hon följde med oss till mötet med prästen. Innan vi hamnade där , Lämande vi av filip för att han skulle hämta sin bil. Sedan passade vi på att handla lite på maxi , som vi skulle ha inför begravningen. Jag hittade även en present till Liam (min gudson) Han fyller 3 år inom loppet av några dagar . Då har jag införskaffat mej det. Sedan ja då bar det av till kallinge. Prästen , ja som sagt han var riktigt check! Vi satt även en stund efter vi vart färdiga och pratade om lite frågor och funderingar jag hadde . Det är nog första gången jag fått lite svar på tal med andra ord. Sedan var det dags att dra sig hemåt. Mor och mockie skulle besöka en annan i kallinge, jag fick erbjudandet att åka med prästen som ändå hade vägen förbi kalskrona . Min man kom och hämtade mej tillsist i karlskrona. Fick ju vänta en stund på honom, Under tiden så blev det lite kallt. När jag väl kom hem möttes jag av mina älskade änglar . <3<3   
Nu ikväll hade jag tänkt att påböja lite damsugning men orkar inte så det får bli morgonens aktivitet =) Istället blev det lite tvättning som kom fram genom listan. Lite tankar och funderingar finns det efter dagen. Ja , självklart på min saknade pappa . Idag fick jag även höra en klok tanke. Många av er säger tiden läker alla sår, Men egentligen lära jag mej att man lär sig leva med mina ärr. Det tyckte jag var väldigt bra uttryckt!! Nu skall jag mysa med min man!!

Flashbacks 

Jag skriver bland annat detta för att förklara varför jag värdesätter det jag har så högt och varför jag tycker att man ska vara rädd om det man har och vara ärlig. Och för att det är kanske lättare att förstå mig som människa .
Jag står upp för den jag är och säger vad jag tycker och tänker . Och jag är väldigt tacksamm för ni som finns där för mig . 

jag föddes i karlskrona , 1986 , började skolan i Nättraby , där gick jag upp tills nian. 99/00 var jag på komfirmations läger , när jag var på väg hem, åkte jag med en kompis familj, Jag hoppade av hos en annan kompis, där skulle morsan och farsan hämta mej . Dom kom, som planerat , men värkade vara ganska nere , morsan frågade om hon kunde få låna deras telefon, jag tänkte inte mera på det, vi pratade på som vanligt. när jag gick in för att gå på toaletten , så hörde jag mamma säga 

- jag vet inte hur det kommer att gå, vi har ingenstanns att bo.

fundersam som jag blev gick jag vidare . Tänkte en stund för mej själv, tänk om dom ska gå ifrån varanndra eller nått. Det är något osm inte stämmer . När morsan sa att det var dags att köra, gick jag i min egna värld och fortsatte att fundera. Jag beslöt mej för att fråga vad som stod på. Mamma tittade på mej och sa vi tar det senare.
men envisade mej om att fråga igen .  Innan under dagen viste jag att dom ahde varit på hundutställning i växjö. Men inga hundar var med i bilen . Inte min syster heller . När vi väl satte oss i bilen frågade jag var hundarna och min lillasyster var , Mamma vände sig om till mej och sa att det hade varit en olycka , direkt kännde jag att hela kroppen blev kall och stel. Hon fortsatte att berätta att , det hade varit en brand . Huset vi bodde i då , hade brunnit ner . Och tre av våra hundar hade Dött av rökförgiftning. Dom hade fått ett samtal av polisen när dom var uppe på hundutsällningen . Deras vänner som oxå ställde där uppe tog hand om hundarna som var med ( patsy,suma,ted,queene) , Och kört . Min syster hade fått åka med hem . När dom kommit hemåt mötte dom av ett stort rökmoln, brandmän och poliser , även mina morföräldrara samt mammas bröder . Min syster som inte var mera än 10/11år då , sprang fram till brandmännen och frågade vad dom gjort . Hundarna som hade fått vara hemma den dagen (ferdinand,shark och bodd) bar dom utt och la på gräsmattan och la ett skynke över . En av hundarna levde fortfarande men var svårt rökskadad . Hundarna hade olika rum dom legat och sovit i , det visdade sig att Bodd varghunden hade gått igenom alla grindarna i de tre rummen , när brand männen väl kom in i huset, låg alla hundarna i en hög på köksbordet , som stod intill ett fönster. Troligt vis skulle som fösöka ta sig ut det hållet , men hade ingen ork kvar , och bordet höll inte den tuga varghunden . . Jag satt tyst en lång stund . 
Vi fick sova hos mormor och morfar tills vidare . Mamma fick hämta två av de fyra hundarna som några vänner hjälpt till med att passa . man kännde sig tom i flera dagar efter . Olika kompisar samlade ihop tillfäliga kläder till oss. Att äns liv kan bara rasa samma så lätt . 



           

Vi fick en lägenhet på kungsmarken någon vecka efter. Och bidrag till att köpa det som fattades till hemmet och hushållet . Det tog ett tag innan man var i ordning . Bara några dagar efter så var det dags för att åka tillbaka till skolan . Läraren, hade sagt till de andra eleverna att dom ska ite ställa några frågor!! Andra dagen i skolan minns jag väl, en av dem som skulle ha föreställt min bästa "vän", sa medans vi satt och käkade , fan anna , kan du hämta vatten, jag brinner jag dör .. Jag reste mig upp och hämtade vattnet , men gick fram till henne och hällde det över henne och sa tack och gick sen . 
En lärare bad jag fara så långt det går , rent åt h*lvete , Jag bad om nya skolböcker , för som ni förstå så har jag inga kvar . Han tittade på mej och sa att , jag fick hålla reda på mina böcker bättre , och jag var slarvig , SLARVIG skrek jag på honom , ursäkta då om mina bröcker brann upp!! och gick därifrån. 
Han kom efter mig och högg tag i min handled, så pass hårt och kraftigt  i farten när han drog mig tillbaka . Och gav mej en ursäkt, för att han hade glömt , 6 dagar efter , allt hade hänt! Glömma , ahja , inte nog med det , lyckades han ge mej en spricka i handleden . Ringde efter farsan , han sökte upp läraren och frågade , hur det stod till igentligen . 

Skolan sa att gick kunde ta och gå en runda , när det blev jobbiga stunder. Och återkomma till lektionen . 
Men dom satte aldrig stopp för det. Det lyckades bli en mörk friåkning , till en ond cirkel av skolkning! 
Man tackar (ironi) . Det gick så illa att tillslut gick man aldrig till skolan. Han hade andra ställen att vara på . 
Man drog lögner för  föräkdrarna att man gjorde något helt annat . Många gånger hittade dom mej , men man försökte alltid att dra nödlögner , men det gick inte dom på tillslut . Även , uppe på kungsmarken hamnade man i inte så bra sällskap , förutom en gamal tjejkompis, hon var den ända som var bra sällksap . Man hittade de som sålde billiga ciggaretter som man köpte till polare i skolan. Jag minns en gång väldigt väl, en kille han fick inte sina cigg i tid. Det slutade så illa att han fick ett tag runt om min hals och slängde upp mig mot väggen och skulle , "döda mig" det var vad han skrek ordagrannt . Min fd tjejkompis ringde efter Farsan . När killen hörde det så sprang han iväg. Farsan kom , vist då försökte man förklara allt . fast jag sa att jag var skyldig killen pengar . 
men dte var jag ju tekniskt sätt . När läraren hämtade killen , så slängde pappa till honom pengarna och sa att han skulle inte röra ett hårstå på mig . 


Många kvällar stack man ut för att träffa andra där vi bodde även att man inte fick , många gånger gick man ut i stumpsockarna för att , dom inte skulle märka något . Men dum som man var, vist märkte dom ju det , pappa drog ut och han hittade mej och fick hem mej . Åter igen utergångsförbud, men man bara trotsade dom. 
Ingen av dom hade förtroendet för mej kvar . Jag hade inget tro kvar på livet . Jag brydde inte mej om något mera . Skolan ringe minst en gång varje dag . Tillslut hittade mina föräldrar ett hus utanför karlskona i skogen . 
Jag strejkade , bara vägrade , och va fan skulle jag packa för, typ ordagrannt . Hade ju annat för mej . 
Jag försökte även sticka ut under valborg . Men lyckades inte . Vad jag minns var att jag trotsdae mamma den kvällen och sa en massa elaka saker som sårade henne . Det sluatde med att vi slog till varandra . Hon gick därifrån . medans ajag blev kvar . Det tog nog minst en vecka innan hon pratade med mej igen . 
Några dagar innan flytten sa hon till mej , Nu får du välja , jag har fixat ett fosterhem till dej , eller föröska lösa detta , och bo kvar hos oss. Tankarna snurrade i huvudet . va fan ?! är det så här illa ?! Jag beslöt mig för att lösa det med henne . och alla andra i den övr familjen. På det nya stället (huset) var det en nystart tänkte jag . Det var ju sommar lov . Jag gick ut utan betyg , så det blev inviduella programmet för mej . Jag började med att protestera , skolka som vanligt . Men en sak som fick mej att börja se anorlunda lite iallafall var en kille jag träffade där uppe i skogarna . Det höll ett litet tag iallafall. Lärarana där jag gick var  ganska ok . Vi trivdes inte i huset som vi hade hittat och beslöt oss att flytta igen , fast denna gången till en annan kommun . Anna blev flyförbannad igen . ^^
Men hade som sagt inget val. Men inget jag ångrar idag heller =) . Efter ett tag tog det slut det fungerade inte på distans mellan oss. Jag började även umgås med några andra uppe på porgammet som inte var här i från . 
Dom fick mej till att halka av banan till lite värre saker . (inget ingående i det ). En dag ringde Polisen till mamma och frågade om hon hade en dotter i 16 årsåldern, som hette Anna . Hon fick beskriva mej . sen så fick hon hämta mej på station. När vi kom hem , så åkte pappa för att jobba. Jag kännde mej så ensam . Jag fick börja på BUP , och prata , men det kom vi på ganska snabbt att det fungerade inte. Den hårdaste smällen jag tog , det var att dem som skulle vara mina vänner, var aldrig det . dom flesta hade utnyttjat mej och lurat mej . Jag var ensam helt . Började sköta mitt liv . Gick ut Iv med betygen i handen . =) Började på barn&fritidsprogrammet , jobbade på min relation till min mor och far. Det finns mera jag kan berätta som jag varit med om men men inte mera idag . . Och idag har jag mina gymnasiebetyg. När jag tog studenten stod jag framför min far & mor och grät , det ända jag kunde säga var - jag har klarat att , äntligen , upprepat om och om igen . Vilken lycka . Idag har Vi världens bästa kontakt tycker jag :P och jag mår bra . Har väldens man som jag gifte mej med och två underbara döttra . Och underbara vänner . Jag har fortfarande lite svårt att lita på kompisar och lärakänna nya så . Men försöker.. Och äntligen bäst av allt är att jag bor ihop med den jag älskar . Under alla dessa år har jag fått lära mej att att stå på egna ben . Och lita på min egna instingt. Det finns så mycket mera att gräva upp om mej . Men att nudda på vem jag är egentligen räcker. 
Men ni som jag har. gick snabbt in i hjärtat...

Han som varit dör för mej i alla väder är bland annat min älskade pappa som ställt upp och funnits där för mej. 
det som är så jobbigast nu är att han inte finns kvar i det medvetna längre . :( Men i minnet , jo ja det vet jag . 
Våran kontakt var oslagbara, Älskade pappa , jag saknar dej så oehörtmycket ;(

Tisdag !

Då har tisdagen återfunnit sitt rätta jag! Nu sitter jag här efter lite frukost och funderar på vad jag skall göra . Visst det finns mycket jag kan göra , men hitta orken och energin idag , tror att min energi har rymt, Tittar på hundarna som ligger helt utslagna på soffan. Startade min morgon med ett samtal från en gamal vän Marina, Det var så skönt att få höra din röst. Det var så längesedan vi pratades vid. Hoppas inerligt att ni kan komma ner i sommar. Idag skall jag träffa Prästen för förberedelse inför begravningen på fredag. Känns lite nervöst. Samt att det blir lite nostalgi för att jag måste ta bussen och tåget för att komma ned till Ronneby. Mamma skall möta mej på stationen. Natten har varit jobbig. Jag vaknar till och från hela tiden och hur länge jag än skulle vilja sova är det omöjligt , vaknar alltid tidigt pigg som bara den. 

Nu tittar solen fram och det känns som att våren har tagit sitt försprång , speciellt när snödropparna har kommit fram .
Nu inväntar vi några andra vår blommor innan man kan helt garantera att det är vår. 

Nej nu blir det att ta tag i lite nyttigheter. Eller ja göra ett försök. Ha en bra dag!

Kvällen sista uppdatering då!

Huset klarade flyttstädningen , *Pust* då kan vi äntligen gå vidare och pusta ut! Och så ringde telefonen  när vi ringde . 
Och det var ridskolan som jag anmälde Josefine till , Hon börjar på Söndag kl 14.00 . Gissa om det blev en glad flicka . 
Hon blev riktigt lycklig. Idag har vi lyckats få massor av roliga besked . OCH det behövde denna familjen. Det blev som ett lyft i vardagen . Pratade även med Kära Sofie innan idag, jag håller tummarna att det inte är maginfluensan hon åkt på. 
Och att det blir bättre så snart som möjligen. Och så fick jag ett samtal av Finaste Kajsa . även att det är ett tag i mellan vi pratar är det lika trevligt varje gång! Och ett samtal jag väntat på idagar efter . Jo det var min älskade lillasyster Emelie det var ju allt för längesedan vi talades vid. Gubben är ute och ger fåren ,samtidigt som älskade flickorna sover . 
Snart är det min tur att slänga mej i sängen och ja det behövs. Många God natt kramar <3

Kvällen sista uppdatering då!

Huset klarade flyttstädningen , *Pust* då kan vi äntligen gå vidare och pusta ut! Och så ringde telefonen  när vi ringde . 
Och det var ridskolan som jag anmälde Josefine till , Hon börjar på Söndag kl 14.00 . Gissa om det blev en glad flicka . 
Hon blev riktigt lycklig. Idag har vi lyckats få massor av roliga besked . OCH det behövde denna familjen. Det blev som ett lyft i vardagen . Pratade även med Kära Sofie innan idag, jag håller tummarna att det inte är maginfluensan hon åkt på. 
Och att det blir bättre så snart som möjligen. Och så fick jag ett samtal av Finaste Kajsa . även att det är ett tag i mellan vi pratar är det lika trevligt varje gång! Och ett samtal jag väntat på idagar efter . Jo det var min älskade lillasyster Emelie det var ju allt för längesedan vi talades vid. Gubben är ute och ger fåren ,samtidigt som älskade flickorna sover . 
Snart är det min tur att slänga mej i sängen och ja det behövs. Många God natt kramar <3

Flyttstädningen är då färdig. Idag har jag och Svärmor Gina lagt många timmar för att få färdigt huset .Skönt , nu kan jag fokuserar på begravningen helt och hållet , förhoppningsvis , då vill säga . Det var lite att göra men det gick smidigt .
Nu tycker jag att jag luktar som en hel tvättfabrik, Av alla medel. Jag visst är jag nervös över att dem skall gå igenom huset i kväll, det skall jag inte sticka understolen med . Men egentligen om man skall säga som så här. Vi har haft lite fullt upp nu efter bortgången av min Pappa , så jag hoppas dem har överseende med detta !!. Men hoppas kan man ju. Det är tur att vi har svärmor Gina . Hon är guld värd speciellt nu DEt är 4:e interljuven på 4 veckor . Vad roligt att det börjar hända saker nu . Igår pratade jag även med en som jobbar med hemvärnssjukvårdare , jag skall testa att utbilda mej till det . Håller tummarna för det . Jag går fortfarande på AlphaCE som lärlingsutbildning. Förhoppningsvis kanske det ger mej något inom Securitas , det är ett av mina framtida mål.Ett av mina största mål är Polis eller Tatuerare . Tatuerare för att jag vill föra vidare min fars minne . Ja , han var tatuerare , han hade hållit på över 30 år . Det är en tid som sagt - Många som skrivit på minnes sidan har gjort klart att han var en stor man inom den branchen. Nu skall jag föreberda inför i morgon då skall jag träffa min mamma i kallinge för att träffa prästen som skall hålla i begravningen. Ni får ha en bra kväll för ni skall jag extra mysa med mina flickor!

2005 Februari 23

För er som inte vet , men om vi går tillbaka i tiden till 2005 23 februari , blev jag och Markus ett par.
Och vi träffades i detta huset vi nuvarande vi bor i. Det rolig kombination. Jag har fått fantastiska år ihop med min älskade man . Både posetiva och negativa situvationer . Bäst av allt han gav mej 2 fantastiska flickor. 

Under alla våra år har vi gjort mycket . Träffat många människor som kommit och gott. Och som har satt sina spår i våra hjärtan. Vi har gått igenom barnafödsel. Vi har gift oss, vandrat tillsammans på en lång väg av många stopp men som gjort oss starkare tillsammans. Gjort att våran kärlek Växt tillsammans på många sätt. Vi har prövat att bo på olika ställen som stan,lansbyggden , spenderat stunder på sjön tillsmanns . Men vi har alltid varit tillsammans . 
Från studerande till arbetande. Det finns många tusen ord jag kan skriva men det finns bara tre ord som kan sägas
JAG ÄLSKAR DEJ!

Det finns många mer saker jag vill gå igenom med dej . Och många många mera år som jag skulle vilja dela med dej Markus. Det finns ingen annan som dej . Jag är lyckligt lottad att det är jag som har lyckats träffa dej . Om ett år kommer vi fira 10-årsjubeleum. Och nu kommer jag att vandra hand i hand med dej in på ett nytt år , och veta att det är din famn jag somnar i varje kväll och det är dej som jag älskar . Markus du är mitt allt , jag hoppas att ni andra har fått eller kommer få uppleva detta som jag har . 

Det var återigen Måndag. För mej känns händelsen overklig. Inte en aning hur man skall fortsätta en resa i medvetenhet? Det löser sig så småning om . Vad har hänt under dessa veckor , jo vi har hunnit med en flytt från vårat förra hus till ett annat hus på Ön . Flytten har jag inte hunnit med själv, Hjälpen av Svärmor och Ela , har varit guld värd. Fick åka upp för att vaka över min fader som vart väldigt sjuk sen i augusti-13 . Allt startade en måndag, där med, vi hade börjat med att påbörja våran flytt då samtalet kom . Det var då dags att åka . Jag åkte Tisdag morgon för att sitta vid min faders sida in i det sista . Min man åkte upp Onsdag morgon för att vara vid våran sida. Barnen var hos gamelmormor och Gamelmorfar i Ronneby. Hundarna var hos min Sofie i Karlskrona . Där startade resan på detta . Svärmor Gina och Ela , fortsatte med att flytta våra saker den veckan. Även Min mans mormor och morfar hjälpte till. Dagarna var långa , men vi fanns där både för min Mor och Far . Satt vid deras sida . Fars sista önskan var att alla skulle vara samlade . OCh det var vi . Sen kom det dagen , jag aldrig velat uppleva . Hans sista stund , han låg och höll mammas hand hårt, Ögonen slogs upp han såg på oss en efter en, Sen togs det sista andertaget. Det var en overklig upplevelse. Allt jag minns var att jag satt där mötte hans blick . jag blev helt kall. Tårarna forsade längs med kinden, samtidigt är jag glad att jag fick sitta vid din sida . Sekunderna och timmarna är jätte jobbiga. Jag hatar denna j*vla Cancer . Varför skulle du råka ut för att . Och så ung pappa, Jag önskar att jag kunde gjort så du sluppit det . Jag stannade hos mamma ett par extra dagar för att få vara där för varandra, När det väl var dags att åka hem , blev det jobbigt , jag hade ju bara varit där , men utanför byn , det var en väg hem , jag ville egentligen inte åka hem, jag ville vara kvar där uppe. När jag väl kom hem , kändes det väldigt lustigt , för jag hade ju som sagt inte hunnit med att kännas vid denna flytten . Dagen där på kom mina älskade flickor hem . 
det var skönt att äntligen få krama om min barn. Nu var återigen en ny måndag kommit på en ny vecka. 
Stina var sjuk,  hög feber och problem med astman. Hon hade det jätte tufft , det blev även en vända in till barnakuten . Misstanke om Lunginflamtion. Hon hade denna kvällen 40.3 i feber TROTS febernedsättande. 
Allt dem gjorde var att öka medicineringen på astmamedicinen. det resulterade till att stackars tjejen fick biverkningar som Sömsvårigheter,agrissivitet, orolig, ångest . Det var inte lätt att försöka ta hand om denna lilla 2-åring. Hennes barnläkare gav oss omedelbart order om att lägga av med ena medicinen för att försöka få henne återställd. Samtidigt som det blev problem inför begravningen fick jag åka upp till min älskade mor. 
Det var mycket skönt att få göra det , jag hade min älskade Josefine med mej . Så hon fick njuta av sin mormor med. lagom tills nästa måndag , var det Markus (min Man) och Josefines tur att bli sjuka . MAGINFLUENSAN!

Jag och stina har klarat oss galant . Onsdagen var då kommen , det var dags för Bisättningen . Jag hade med mig vän Stina , och min dotter stina. En bisättning görs i ett kappel elr kyrka . Där låg min älskade pappa i öppen kista. Det var jobbigt att förstår att det var sista gången jag skulle få se dej . Att få sitta brevid och få känna hans hud. 
Det var mycket vacker med tända ljus och sånt. Jag och min man hade skrivit ett brev , barnen hade ritat till honom , även lilla stina delade med sig av en av sina nappar. Efteråt jag hade lämnat av stina hos sej, begav sig lilla stina och jag hemmåt. den resan blev jobbig , många tankar snurrade. Det var svårt att konsentrera mej på körningen hem. Torsdagen hade jag besök på polistationen. Jag skulle vara där 13.00 men fick åka redan vid 10-tiden.  
jag kunde inte säga vad det var med mej den dagen , jag hade en olustig känsla i kroppen. Jag kände mej väldigt sårbar hela tiden. Tårarna fanns där beredda på att komma. Allt var jobbigt . Ångesten hade flygit över mej. Tankarna var extremt jobbiga , som det ärrendet jag skulle göra på stationen , det hade normalt fall min pappa varit med mej , men nu kunde han ju inte , Eller ett samtal innan jag skulle in , då hade han med pratat med mej och ta det nu lugnt Anna, Men han kan inte det nu, UCH hur ska jag klara mej utan min pappa, min mentor min förebild. 
Många säger till mej att det kommer blir bättre , du kommer gå vidare , jo men hur ? När min riktiga verklighet inte kommit ifatt mej än? Måste man inte släppa schocken, Sörja ,Beabeta ? Är det inte stegen som man ska gå igenom . varför kommer jag inte vidare ? Jag står ju still och vill inte tro på att det har hänt , snälla slå mig hårt i huvet så jag kommer att vakna från denna otäcka mardröm!!!!!
Efter polisstationen träffade jag älskade stina som bjöd mej på Lunch , och det var som min räddning den eftermidagen för jag ville inte köra hemmåt . Speciellt när mina tankar flyr från mej. Under LUNCHEN fick jag ett jätte vacket halsband . Hon förklarade för mej att det symboliserar mej och allt jag gått igenom. Det var riktigt vacker . Jag har halsbandet på mej helatiden. När ångesten kryper fram så vet håller jag i halsbandet och tänker på pappa , Självklart stina som gav mej det . Men jag blir lugnare . Detta halsband skall sitta runt min hals nu!!
DEt är svårt att förklara hur jag känner mej och hur det är att vara JAG ANNA . men jag försöker så gott jag kan.

Det som är lite jobbigt är att ingen riktigt vet hur dem skall föra sig med mej . Men snälla var som vanligt . 
Ring till mej , besök mej , men NONCHALERA inte mej . För det hjälper inte mej nu. Det skjälper mej istället.
Jag tvingar inget att ni måste finnas där för mej . Det gör ni helt frivilligt . Men de som finns där för mej . 
Jag vill inte att ni väntar på att jag ska höra av mej eller att jag skall komma , nu  behöver jag en sparl i arslet .
Det kan kanske blir svårt hur , men jag är inte den starka Människa jag alltid är just nu. Jag vet , men gör som jag gjort för er andra . Tänk på hur jag gjorde . För jag vet inte hur länge jag orkar hålla modet uppe nu . Ja jag kunde skickat ett sms eller ringt att säga dettta jag skriver med jag finner ingen ro att ropa efter hjälp. 
Jag får tunghäfta så fort jag hör ett HEJ i telefonen. Där för skriver jag i bloggen nu . Det är lättare att sitta tyst . skriva och skriva .

Nu på fredag är det dags för begravningen och jag känner hur min oro börjar komma ifatt mej . Hur skall jag ta tag i dettta , hur skall jag kännas vid att det är dags ?? Åh det är jobbigt nu. Jag känner att ångesten förföljer mej . 

Nej nu ska jag försöka sätta mej ned och ta det lugnt innan jag och Gina skall på börja flyttstädningen ..