Det var återigen Måndag. För mej känns händelsen overklig. Inte en aning hur man skall fortsätta en resa i medvetenhet? Det löser sig så småning om . Vad har hänt under dessa veckor , jo vi har hunnit med en flytt från vårat förra hus till ett annat hus på Ön . Flytten har jag inte hunnit med själv, Hjälpen av Svärmor och Ela , har varit guld värd. Fick åka upp för att vaka över min fader som vart väldigt sjuk sen i augusti-13 . Allt startade en måndag, där med, vi hade börjat med att påbörja våran flytt då samtalet kom . Det var då dags att åka . Jag åkte Tisdag morgon för att sitta vid min faders sida in i det sista . Min man åkte upp Onsdag morgon för att vara vid våran sida. Barnen var hos gamelmormor och Gamelmorfar i Ronneby. Hundarna var hos min Sofie i Karlskrona . Där startade resan på detta . Svärmor Gina och Ela , fortsatte med att flytta våra saker den veckan. Även Min mans mormor och morfar hjälpte till. Dagarna var långa , men vi fanns där både för min Mor och Far . Satt vid deras sida . Fars sista önskan var att alla skulle vara samlade . OCh det var vi . Sen kom det dagen , jag aldrig velat uppleva . Hans sista stund , han låg och höll mammas hand hårt, Ögonen slogs upp han såg på oss en efter en, Sen togs det sista andertaget. Det var en overklig upplevelse. Allt jag minns var att jag satt där mötte hans blick . jag blev helt kall. Tårarna forsade längs med kinden, samtidigt är jag glad att jag fick sitta vid din sida . Sekunderna och timmarna är jätte jobbiga. Jag hatar denna j*vla Cancer . Varför skulle du råka ut för att . Och så ung pappa, Jag önskar att jag kunde gjort så du sluppit det . Jag stannade hos mamma ett par extra dagar för att få vara där för varandra, När det väl var dags att åka hem , blev det jobbigt , jag hade ju bara varit där , men utanför byn , det var en väg hem , jag ville egentligen inte åka hem, jag ville vara kvar där uppe. När jag väl kom hem , kändes det väldigt lustigt , för jag hade ju som sagt inte hunnit med att kännas vid denna flytten . Dagen där på kom mina älskade flickor hem . 
det var skönt att äntligen få krama om min barn. Nu var återigen en ny måndag kommit på en ny vecka. 
Stina var sjuk,  hög feber och problem med astman. Hon hade det jätte tufft , det blev även en vända in till barnakuten . Misstanke om Lunginflamtion. Hon hade denna kvällen 40.3 i feber TROTS febernedsättande. 
Allt dem gjorde var att öka medicineringen på astmamedicinen. det resulterade till att stackars tjejen fick biverkningar som Sömsvårigheter,agrissivitet, orolig, ångest . Det var inte lätt att försöka ta hand om denna lilla 2-åring. Hennes barnläkare gav oss omedelbart order om att lägga av med ena medicinen för att försöka få henne återställd. Samtidigt som det blev problem inför begravningen fick jag åka upp till min älskade mor. 
Det var mycket skönt att få göra det , jag hade min älskade Josefine med mej . Så hon fick njuta av sin mormor med. lagom tills nästa måndag , var det Markus (min Man) och Josefines tur att bli sjuka . MAGINFLUENSAN!

Jag och stina har klarat oss galant . Onsdagen var då kommen , det var dags för Bisättningen . Jag hade med mig vän Stina , och min dotter stina. En bisättning görs i ett kappel elr kyrka . Där låg min älskade pappa i öppen kista. Det var jobbigt att förstår att det var sista gången jag skulle få se dej . Att få sitta brevid och få känna hans hud. 
Det var mycket vacker med tända ljus och sånt. Jag och min man hade skrivit ett brev , barnen hade ritat till honom , även lilla stina delade med sig av en av sina nappar. Efteråt jag hade lämnat av stina hos sej, begav sig lilla stina och jag hemmåt. den resan blev jobbig , många tankar snurrade. Det var svårt att konsentrera mej på körningen hem. Torsdagen hade jag besök på polistationen. Jag skulle vara där 13.00 men fick åka redan vid 10-tiden.  
jag kunde inte säga vad det var med mej den dagen , jag hade en olustig känsla i kroppen. Jag kände mej väldigt sårbar hela tiden. Tårarna fanns där beredda på att komma. Allt var jobbigt . Ångesten hade flygit över mej. Tankarna var extremt jobbiga , som det ärrendet jag skulle göra på stationen , det hade normalt fall min pappa varit med mej , men nu kunde han ju inte , Eller ett samtal innan jag skulle in , då hade han med pratat med mej och ta det nu lugnt Anna, Men han kan inte det nu, UCH hur ska jag klara mej utan min pappa, min mentor min förebild. 
Många säger till mej att det kommer blir bättre , du kommer gå vidare , jo men hur ? När min riktiga verklighet inte kommit ifatt mej än? Måste man inte släppa schocken, Sörja ,Beabeta ? Är det inte stegen som man ska gå igenom . varför kommer jag inte vidare ? Jag står ju still och vill inte tro på att det har hänt , snälla slå mig hårt i huvet så jag kommer att vakna från denna otäcka mardröm!!!!!
Efter polisstationen träffade jag älskade stina som bjöd mej på Lunch , och det var som min räddning den eftermidagen för jag ville inte köra hemmåt . Speciellt när mina tankar flyr från mej. Under LUNCHEN fick jag ett jätte vacket halsband . Hon förklarade för mej att det symboliserar mej och allt jag gått igenom. Det var riktigt vacker . Jag har halsbandet på mej helatiden. När ångesten kryper fram så vet håller jag i halsbandet och tänker på pappa , Självklart stina som gav mej det . Men jag blir lugnare . Detta halsband skall sitta runt min hals nu!!
DEt är svårt att förklara hur jag känner mej och hur det är att vara JAG ANNA . men jag försöker så gott jag kan.

Det som är lite jobbigt är att ingen riktigt vet hur dem skall föra sig med mej . Men snälla var som vanligt . 
Ring till mej , besök mej , men NONCHALERA inte mej . För det hjälper inte mej nu. Det skjälper mej istället.
Jag tvingar inget att ni måste finnas där för mej . Det gör ni helt frivilligt . Men de som finns där för mej . 
Jag vill inte att ni väntar på att jag ska höra av mej eller att jag skall komma , nu  behöver jag en sparl i arslet .
Det kan kanske blir svårt hur , men jag är inte den starka Människa jag alltid är just nu. Jag vet , men gör som jag gjort för er andra . Tänk på hur jag gjorde . För jag vet inte hur länge jag orkar hålla modet uppe nu . Ja jag kunde skickat ett sms eller ringt att säga dettta jag skriver med jag finner ingen ro att ropa efter hjälp. 
Jag får tunghäfta så fort jag hör ett HEJ i telefonen. Där för skriver jag i bloggen nu . Det är lättare att sitta tyst . skriva och skriva .

Nu på fredag är det dags för begravningen och jag känner hur min oro börjar komma ifatt mej . Hur skall jag ta tag i dettta , hur skall jag kännas vid att det är dags ?? Åh det är jobbigt nu. Jag känner att ångesten förföljer mej . 

Nej nu ska jag försöka sätta mej ned och ta det lugnt innan jag och Gina skall på börja flyttstädningen ..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna vecka lider mot sitt slut . Mycket har hänt under denna veckan . Både jobba saker som bra saker.Orkar inte riktigt gå in på detaljer. Lite uppdatering från min lärlingsplats , På Onsdag skall jag gå på interljuv på Blekinge trafiken. Hoppas att...

  Begravningen ägde rum i Backaryd För min Älskade Pappa Bertil Varenhed. Sermonin var helt fantastisk. Mängder av blommor och många människor. Känslorna och Tårarna var många , det är helt obeskrivligt hur det känns , pappa har alltid var där fö...

Då har jag landat hemma i soffan efter en lång dag i Hallabro och i kallinge . Först blev jag hämtad vid tåget att Filip. Vi passade på att handla lite för att fixa ihop lite lunch åt mamma och oss. När vi väl kom upp så startade vi med att tilllaga ...

Flashbacks Jag skriver bland annat detta för att förklara varför jag värdesätter det jag har så högt och varför jag tycker att man ska vara rädd om det man har och vara ärlig. Och för att det är kanske lättare att förstå mig som människa .Jag står up...

Tisdag !   Då har tisdagen återfunnit sitt rätta jag! Nu sitter jag här efter lite frukost och funderar på vad jag skall göra . Visst det finns mycket jag kan göra , men hitta orken och energin idag , tror att min energi har rymt, Tittar på hunda...